Djurets kropp skapas av latex eller silikon, rörelsen byggs av mekanik och ur detta framkallas en bild av ett djur. Rörelsemönstret är förvanskat och onaturligt begränsat. Gemensamt för skulpturerna är att de rör sig mycket långsamt, i en egen loj rytm, jämfört med hur deras naturliga förlagor rör sig. De glider över sina podier som utgör deras värld, den kylskåpsglatta ytan möter djurets kropp. Det svarta djuret mot den vita ytan maximerar dess synlighet och bildar ett grafiskt tecken.
Det är alltså ingen naturupplevelse utan snarare en extrem långt ifrån det naturliga. En skulptur där man snabbt förstår hur rörelsemönstret ser ut, man ser att det inte kommer att ske någon plötslig impulsstyrd rörelse. Det är samma uppvisning hela tiden.